Att schemalägga med omdöme – från kirurgi till hemtjänst
I april skrev vi i Altinget att det är hög tid att lämna myten om att Sverige är världsledande i digitalisering bakom oss. Artikeln samlade en bred grupp från flera olika roller och professioner som alla hade en gemensam uppfattning: för att leda och styra digitaliseringen och realisera de nyttor som vi tidigare pekat ut så krävs det en ökad takt utifrån mer digitaliseringsfokuserat ledarskap och mer kunskap samt samarbeten över sektors- och organisationsgränser.
På vitalis 2025 förtsatte vi samtalet, vilket vi utlovade i artikeln. Under panelsamtalet den 21 maj tillsammans med Tilda Bäck, vd på Konvoj, och Ylva Kastrup, läkare och skyddsombud från Läkarförbundet vid VGR, fördjupade vi oss i ett konkret exempel: schemaläggning utifrån ett medarbetarperspektiv. Vad krävs för att vi ska skapa tid och förmåga till att nytta schemaläggning med hjälp av AI i våra verksamheter? Eller förblir det en myt att det kommer spara oss miljarder i effektivitet?
Det som blev tydligt under samtalet är att schemaläggning i välfärden inte längre handlar om bara scheman. Det handlar om människors arbetsmiljö, om möjligheten att erbjuda trygg vård och omsorg – och om vilken förmåga vi har att implementera digital teknik på ett klokt sätt.
Vi måste erkänna schemaläggningens komplexitet. Det fungerar inte att tro att AI ska lösa allting automatiskt – särskilt inte i verksamheter med specifika behov som kirurgi eller specialiserad vård. Däremot ser vi tydliga resultat i andra delar av välfärden, exempelvis inom hemtjänst och socialtjänst, där metoder som Konvojs digitala schemaläggning har visat stora vinster, som i Tjörns kommun.
Men tekniken är inte allt. Från publiken lyftes behovet av engagerat ledarskap, en tydlig riktning och framför allt en kultur där lärande och prövande får ta plats. Det är först när medarbetare känner sig involverade som förändring kan slå rot.
Vi diskuterade även en central fråga för hela #bättredelat-nätverket: Hur implementerar vi digitala system utan att fastna i samma metodik som för klinisk forskning? Vi måste utveckla robusta, förtroendeingivande processer för implementering som erkänner att digitalisering är en komplex verksamhetsfråga – inte ett tekniskt projekt.
Kulturen för lärande och omdöme behöver odlas aktivt. Det krävs tid, tillit och ledarskap som vågar göra annorlunda – för annars riskerar vi att fortsätta i en struktur där liv går till spillo på grund av utebliven digitalisering.
Digital schemaläggning är ett konkret område där vi kan börja mäta nyttan – i sparad tid, förbättrad arbetsmiljö och kanske i förlängningen: räddade liv.